Percy Bysshe Shelly The man of virtuous soul commands not, nor obeys: Power, like a desolating pestilence Pollutes whate're it touches and obedience Bane of all genius, virtue, freedom, truth, Makes slaves of men, and, of the human frame A mechanized automaton. Rudyard Kipling The Ballad of East and West (Inledningen) Oh, East is East, and West is West, and never the twain shall meet, Till Earth and Sky stand presently at God's great Judgment Seat; But there is neither East nor West, Border, nor Breed, nor Birth, When two strong men stand face to face, though they come from the ends of the earth! The White Man's Burden (The United States and the Philippine Islands) Take up the White Man's burden - Send forth the best ye breed - Go bind your sons to exile To serve your captives' need; To wait in heavy harness On fluttered folk and wild - Your new-caught, sullen peoples, Half devil and half child. Take up the White Man's Burden - In patience to abide, To veil the threat of terror And check the show of pride; By open speech and simple, An hundred times made plain, To seek another's profit, And work another's gain. Take up the White Man's burden - The savage wars of peace - Fill full the mouth of Famine And bid the sickness cease; And when your goal is nearest The end for others sought, Watch Sloth and heathen Folly Bring all your hope to nought. Take up the White Man's burden - No tawdry rule of kings, But toil of serf and sweeper - The tale of common things. The ports ye shall not enter, The roads ye shall not tread, Go make them with your living, And mark them with your dead! Take up the White Man's burden - And reap his old reward: The blame of those ye better, The hate of those ye guard - The cry of hosts ye humour (Ah, slowly!) toward the light: - "Why brought ye us from bondage, "Our loved Egyptian night?" Take up the White Man's burden - Ye dare not stoop to less - Nor call too loud on Freedom To cloak your weariness; By all ye cry or whisper, By all ye leave or do, The silent, sullen peoples Shall weigh your Gods and you. Take up the White Man's burden - Have done with childish days - The lightly proffered laurel, The easy, ungrudged praise. Comes now, to search your manhood Through all the thankless years, Cold-edged with dear-bought wisdom, The judgment of your peers! Dane-geld It is always a temptation to an armed an agile nation To call upon a neighbor and to say: - "We invaded you last night -; we are quite prepared to fight, Unless you pay us cash to go away." And that is called asking for Dane-geld, And the people who ask it explain That you've only to pay 'em the Dane-geld And then you'll get rid of the Dane! It is always a temptation to a rich and lazy nation. To puff and look important and to say: - "Though we know we should defeat you, we have not the time to meet you. We will therefore pay you cash to go away." And that is called paying the Dane-geld; But we've proved it again and again, That if once you have paid him the Dane-geld You never get rid of the Dane. It is wrong to put temptation in the path of any nation. For fear they should succumb and go astray; So when you are requested to pay up or be molested, You will find it better policy to say: - "We never pay any-one Dane-geld, No matter how trifling the cost; For the end of that game is oppression and shame, And the nation that plays it is lost!" Charles Baudelaire Rösten (utdrag) Så skön som dårars dröm, kan ej de vises vara. Gertrude Stein When you get there, there is no there there. William Burroughs Man måste befinna sig i helvetet för att kunna se himmelriket. Boëthius Vem kan giva åt kärlek lag? Kärlek är för sig sin lag. (Quis legem det amantibus? Maior lex amor est tibi). Hjalmar Söderberg Ur Doktor Glas Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inge människorna någon slags känsla, själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst. Bertrand Russell War does not determine who is right, only who is left. 'Attar Att hålla ryggen rak inför de mäktige och höge Att kröka ryggen djupt inför de maktlöse och låge är ödmjukhet, det ena som det andra. Ernest Hemingway Den värsta död som någon människa kan dö är att förlora det centrala i sitt väsen, det som hon verkligen är. Dra sig tillbaka är det fulaste uttryck som språket äger. Vare sig det sker av fri vilja eller på grund av ödet, så är detta att dra sig tillbaka från det man gör - och det är det man gör som gör en till det man är - att backa ned i graven. Eric Hermelin I ödelagda menskor, lägger Gud sin sannings skatter ned. Johan Ludvig Runeberg Landshövdingen Gror bragdens ära blott på stridens mark, där tappre krigarn fruktar den med blod, kan ej den vapenlöse hälsas stark och visa hjältemod? I djupa Finland bortglömd fanns en man, en fridens man allt från sin ungdom hän; i fridens värv re'n grånad, styrde han som hövding nu sitt län. Wibelius var hans namn, av anors glans omstrålat ej, men vördnadsvärt ändå, ty namnets ära var, att det var hans, hans adel föll därpå. Han ägt sin mannaålders gyllne tid av lugna mödor; den fanns mer ej kvar. Nu var hans fosterland i kamp och strid, och gammal sj‰lv han var. Av härar omvärvd, sliten som ett rov emellan vän och ovän växelvis, fick han var stund för segrarens behov ge frid och lugn till pris. Att värna rätt, förmedla bördors last han som en helig plikt sig föresatt, och därför var hans dag ock utan rast och utan sömn hans natt. Så satt en gång han på sitt ämbetsrum, blott han med två hans sekreterare; han syntes bruten nu, hans läpp var stum, och tysta voro de. Han önskat vila, vila en sekund; det var för mycket. Salens dörr slogs opp, han såg en krigare i samma stund, följd av en väpnad tropp. "Herr hövding, Finlands kamp har nått sitt slut, oss tillhör landet nu med vapnens rätt; dock kämpa landets söner som förut i Sveriges här för det. Välan, här är er penna, sätt er, skriv ett kraftigt bud, en maning nu till dem: att den skall tryggad bli till gods och liv, som återvänder hem; men att, om någon brottsligt håller vid att strida mot sin herre och monark, hans släkt skall jagas, utan nåd och frid, ifrån hans gård och mark. Har ni förstått min mening ord för ord, så skriv!" Han slöt med trotsigt välbehag. Då stod Wibelius vid sitt domarbord, och där låg Sveriges lag. Han sänkte tungt sin hand uppå dess pärm, hans blick, på boken fästad, lyste klar: "Herr general, här ser ni ett beskärm för dem, ni hotat har. Här är vår vapenlösa trygghet än, vår lag, vår stora skatt i lust, i nöd; er härskare har lovat vörda den, den vädjar till hans stöd. I den se'n sekler re'n det stadgat stått: att bryter en, all skuld är endast hans, att mannen bötar ej för hustruns brott, ej hustrun för sin mans. Om det är brott att kämpa för sitt land, vartill vart ädelt hjärta svarar nej, så utkräv straff av män med svärd i hand, av barn och kvinnor ej! Ni segrat, makten tillhör er i dag, jag är beredd, gör med mig vad ni vill! Men lag skall överleva mig, som jag långt efter den blev till." Han talte så. En bävan genomlopp de båda unga männerna i saln, och nu han slog sitt klara öga opp och såg på generaln. Det bistra uttryck, krigarns anlet haft, var borta, varmt han mötte gubbens blick; han tog hans hand och tryckte den med kraft och böjde sig och gick. Och nu, med händren slutna som till bön, sjönk hövdingen i domarsätet ned. Han kämpat ut, han njöt sin segerlön, en överjordisk fred. Och dessa vittnen två, som dröjde kvar, de nämnde ofta se'n med eldad håg om en förklaring, stilla, underbar, som i hans anlet låg. Att detta sken var himmelskt skönt, därom fanns blott en enda tanke hos de två; men varifrån det vackra ljuset kom, blev olikt tytt ändå. Den ene höll det för ett yttre lån av dagens sol, som lyste mild och klar; den andra sade: "Det kom inifrån, hans samvetes det var!" Esaias Tegnér Vikingabalk (utdrag) Kort är hammarens skaft hos den segrande Tor, blott en aln långt är svärdet hos Frej: det är nog; har du mod, gå din fiende när, och för kort är din klinga då ej. Det eviga Väl formar den starke med svärdet sin värld, väl flyga som örnar hans rykten; men någon gång brytes det vandrande svärd och örnarna fällas i flykten. Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort. Men sanningen lever. Bland bilor och svärd lugn står hon med strålande pannan. Hon leder igenom den nattliga värld, och pekar alltjämt till en annan. Det sanna är evigt: kring himmel och jord genljuda från släkte till släkte dess ord. Det rätta är evigt: ej rotas där ut från jorden dess trampade lilja. Erövrar det onda all världen till slut så kan du det rätta dock vilja. Fördöljs det utom dig med list och våld, sin fristad det har i ditt bröst fördold. Och viljan som stängdes i lågande bröst tar mandom lik Gud, och blir handling. Det rätta får armar, det sanna får röst, och folken stå upp till förvandling. De offer du bragte, de faror du lopp, de stiga som stjärnor ur Lethe opp. Och dikten är icke som blommornas doft, som färgade bågen i skyar. Det sköna du bildar är mera än stoft och åldren dess anlet förnyar. Det sköna är evigt: med fiken håg vi fiska dess gullsand ur tidens våg. Så fatta all sanning, så våga allt rätt, och bilda det sköna med glädje. De tre dö ej ut bland mänskors ätt, och till dem från tiden vi vädje. Vad tiden dig gav må du ge igen, blott det eviga bor i ditt hjärta än. Erik Johan Stagnelius Suckarnes mystär Suckar, suckar äro elementet, i vars sköte Demiurgen andas. Se dig om! Vad glädde dina sinnen? Kom ditt hjärta fortare att klappa, och med fröjdens milda rosenskimmer flyktigt stänkte dina bleka kinder? Säg vad var det? Blott en suck av vemod, som, ur andelivets källa fluten, vilsefor i tidens labyrinter. Tvenne lagar styra mänskolivet. Tvenne krafter välva allt, som födes under månens vanskeliga skiva. Hör, o mänska! Makten att begära är den första. Tvånget att försaka är den andra. Skilda åt i himlen, en och samma äro dessa lagar i de land där Ackamot befallar, och som evig dubbelhet och enhet fram i suckarnes mystär de träda. Mellan livets sorgesuck och dödens mänskohjärtat vackar här på jorden, och vart enda andetag förkunnar dess bestämmelse i sinnevärlden. Ser du havet? Ilande det kommer, vill med blåa längtansfulla armar under fästets bröllopsfacklor sluta till sitt bröst den liljekrönta jorden. Se, det kommer. Hur dess hjärta svallar högt av längtan! Hur dess armar sträva! Men förgäves. Ingen önskan fylles under månen. Själva månens fullhet är minutlig. Med bedragen väntan dignar havet och dess stolta böljor fly tillbaka suckande från stranden. Hör du vinden? Susande han svävar mellan lundens höga poppelkronor. Hör du? Växande hans suckar tala, liksom trånsjukt han en kropp begärde att med sommarns Flora sig förmäla. Dock ren tyna rösterna. På lövens Eolsharpa klingar svanesången ständigt mattare och dör omsider. Vad är våren? Suckar blott från jordens dunkla barm, som himlens konung fråga om ej Edens maj en gång begynner. Vad är lärkan, morgonstrålens älskling? Näktergalen, skuggornas förtrogna? Suckar blott i växlande gestalter. Mänska, vill du livets vishet lära, o, så hör mig! Tvenne lagar styra detta liv. Förmågan att begära är den första. Tvånget att försaka är den andra. Adla du till frihet detta tvång, och helgad och försonad över stoftets kretsande planeter, skall du ingå genom ärans portar. Carl Jonas Love Almqvist Ur Ormus och Ariman Varför är den goda dum, Varför är den kloka ond, Varför är allt en trasa? Friedrich Nietzsche Så talade Zarathustra: Om gamla och nya tavlor, 26 Och vilken skada de onda än må göra: den skada som de goda göra, är den skadligaste skadan! Friedrich Schiller Människan är helt och fullt människa endast när hon leker. Milton Friedman If Government were put in charge of the Sahara Desert, within five years, they'd have a shortage of sand. Ovidius Den som tillåts att synda, syndar mindre. Dwight D. Eisenhower Plans are nothing, planning is everything. Biskop Thomas frihetssång Frihet är det bästa ting som sökas må all världen kring. Den frihet väl kan bära. Vill du dig självan vara huld, du älske frihet mer än guld, ty frihet följer ära. Frihet må liknas vid ett torn, där väktarn blåser i sitt horn. Men tag dig väl till vara: Om från det tornet ut du går, en annan det i händer får och du med sorg får fara. Så är ock frihet lik den stad där husen följa väl i rad. Där är det gott att bygga. Rövas din frihet bort från dig, då har du mist på villsam stig ditt bästa värn det trygga. Och gammal lära liksom ny, de bjuda frid i varje by. Dock kan ej frid förbliva där icke frihet har sitt bo. Blott hon kan skänka fred och ro och ofrid all fördriva. Och har du frihet i din hand, så slut väl till och bind om band. Hon är som unga falkar. Men den på friheten ger hugg, hon borde dragas vid sin lugg och sättas in bland skalkar. Är hon väl borta friheten, hon blir ej lätt få fatt igen hur flinkt du än dig vänder. Du fresta må med bannor och låt. Du står där snopen i all din ståt. Den höken flög dig ur händer. Nu råder jag dig, hav frihet kär om du förstår vad frihet är, vad trofast hon dig bringar: Frid och frälse drager hon hem, hugnad och glädje allom dem som skyggas av hennes vingar. Frihet är en säker hamn och frihet är ett huldrikt namn för den, henne rätt kan bära. En hamn som står mot vind och våg, frihet beskärmar hög och låg. Ty bör man frihet ära! Denna textversion ur Brunnsviks folkhögskolas sångbok, 1935. Ur "Nybyggarna" av Vilhelm Moberg [Invandrarna] började alla företag vid begynnelsen: De skulle skaffa lärare och hus för sina barns skolgång, de skulle utvälja styrelse för församling och skola, de skulle sammansätta ett ting, där tvisterna dem emellan kunde avgöras på deras eget språk, de skulle bilda ett eget valdistrikt, där de tillsatte förtroendemän som förde deras talan i Territoriets styrelse. I hemlandet hade de varit underordnade Riket och Kronan, men här var de sin egen kyrkliga och världsliga överhet. De behövde icke åtlyda tvångsbud från myndigheter, som de icke själva varit med om att tillsätta. Deras nya församling var en fri församling. Inga biskopar och präster hade makt över dem; de var själva den kyrkliga makten. I den nya belägenheten ställdes det också krav på dem, som varit okända i hemlandet. De hade ingen makt över sig, men åtnjöt icke heller stöd av någon makt. De ansvarade ensamma för sitt samfund och hade ingen hjälp att räkna på utom sin egen. Det berodde helt på dem själva, om det skulle byggas någon helgedom, där de fick höra Guds ord, om det skulle uppföras något skolhus, där deras barn fick undervisning, om de skulle få ett möteshus för sällskap och samvaro. De fick ensamma råda och bestämma, men också själva verkställa sina beslut och ansvara for dem. När de inflyttade skulle bygga upp sitt nya samhälle, avkrävdes dem priset för friheten i det nya landet. Den åtföljdes av stora fordringar, den var förenad med mycken omtanke, med en mångfald bestyr och besvär. Av de ansvarslösa fordrades det ansvar, av de egennyttiga vilja till samverkan, av de självrådiga begärdes det att de skulle lyssna till andras meningar. Nybyggarna avkrävdes förmågan att nyttja sin nyvunna frihet: De ställdes i Nordamerika inför medborgarens prov. Vilhelm Moberg: Nybyggarna, Stockholm : Bonniers, 1956, s. 234f. Merle Haggard He who travels fastest goes alone. Från I'm a lonesome fugitive. Att få vara försonad med himmelens Gud Att få vara försonad med himmelens Gud att få vara iklädd hans rättfärdighets skrud att få äga Guds frid i sitt hjärta alltid, det är nåd, ja, underbar nåd. Att få vittna om honom, som köpt oss åt Gud att få bringa all världen försoningens bud att få leva var dag under kärlekens lag, det är nåd, ja, underbar nåd. Att få äga i Jesus en Frälsare god, att få rening från synden i Gudslammets blod, att få tro Herrens ord, vara gäst vid hans bord, det är nåd, ja, underbar nåd. Att få stå bland de frälsta i himlen en gång, att få sjunga därhemma de saligas sång, att få jublande där möta Frälsaren kär, det är nåd, ja, underbar nåd. Text: Thure Byström. Sv. ps. 775. Pär Lagerkvist Nya vapen Stryk grubblet från din panna och gå i striden ut att våldet övermanna din tankes strid är slut I andens vapenlekar ej någon seger vinns mot den som blint förnekar att någon ande finns Barbaren väljer vapen du välja må som han När vilddjur öppnar gapen ej tanken tala kan Res mäktigt andens fäste i denna värld av hot och krossa ormars näste med människodjurets fot Blott dåren tror det goda ej fötts att bära svärd om ondskan än må bloda och söla ner en värld Var viss! Om du ej värna nu vill din tro i strid skall ingen morgonstjärna inviga en ny tid. Källa: Sång och strid, Bonniers, 1940, s. 46f. Erik Gustaf Geijer Natthimmelen Ensam jag skrider fram på min bana Längre och längre sträcker sig vägen Ack, uti fjärran döljes mitt mål! Dagen sig sänker, nattlig blir rymden Snart blott de eviga stjärnor jag ser Men jag ej klagar flyende dagen Ej mig förfärar stundande natten Ty av den kärlek som går genom världen, föll ock en strimma in i min själ. |