Lennart Erikssons anor

Brita Mårtensdotter

Person chart

Parents

Father Date of birth Mother Date of birth
Martinus (Mårten) Laurentii (Larsson) 1525 Elisabeth Carlsdotter 1535

Partners

Partner Date of birth Children
Per Jönsson Jensson Skunck 1575 Britta Persdotter Skunck

Person events

Event type Date Place Description
Birth 1563 Torp
Death 1625 Hackås

Kinship report

Name Type Place of birth Date of birth Place of death Date of death
Partner
Per Jönsson Jensson Skunck Partner or Husband 1575 1647
Children
Britta Persdotter Skunck Daughter 1610 1666
Parents
Martinus (Mårten) Laurentii (Larsson) Father 1525 1610
Elisabeth Carlsdotter Mother 1535 1600
Grandchildren
Elias Olofsson Oldberg Grandson 1640 1703
Great grandchildren
Anders Oldberg Great grandson 1668 1719
Second grandchildren
Olov Oldberg Second grandson 1703 1761
Third grandchildren
Christina Oldberg Third granddaughter 1738 1778
Grandparents
Lars Mårtensson Grandfather Njurunda 1500 Njurunda 1585

Notes

enl web.comhem.se/robmag/folke/0001/1572.htm
Mårtensdotter, Brita
1580?-1620

Född omkring 1580 i Torp (Y). Död 1620 i Hov, Hackås (Z).

Brita Mårtensdotter. Född omkring 1580 i Torp (Y). Död 1620 i Hov, Hackås (Z).

Gifte och barn
Per (Peder) Jönsson Skancke. Länsman, Hackås. Född omkring 1580 i Hov, Hackås (Z). 1 Död 1647 i Hov, Hackås (Z).
Gift omkring 1605.
Brita Persdotter Skancke. Hustru i Oldberg, Näs sn. Född troligen omkring 1610 i Hov, Hackås (Z). 2 Död troligen 1666.
Kristina Persdotter.
Mårten Persson.
Jens Persson. Bonde i Hov nr 2. Född omkr. 1610 i Hov, Hackås (Z).
Göran (Jörgen) Persson Skancke. Ägare av Hov tillsammans med brodern Jens. Född från 1620 till 1629 i Hackås (Z).
Erik Persson. i Hov.

--------------------------------------------------------------------------------

Björn Espell uppger, född ca 1570 i Hov.
Björn uppger född cirka 1612 i sina "Vikingaanor".

enligt barbronilsson.se/boken/

Brita

Brita Mårtensdotter, den äldsta dottern till Martinus Laurentii, finns omtalad år 1611 som Hustru Brita på Hov i Hackås. Hennes gifte med Per Jensson innebar att hon knöts till den ryktbara Skankeättens jämtländska gren. Makarna bosatte sig på mannens gamla fädernegård, som gått i arv från far till son åtminstone sedan 1200-talet. Den äldsta kända handlingen härom är ett kalvskinnsbrev som förvaras hos Jämtlands museum.

Jämtlandsätten Skanke levde under den norska tiden – före freden i Brömsebro 1645 – under relativt goda ekonomiska villkor. Ättens medlemmar var betrodda länsmän, lagrättsmän, handelsmän och präster. Frälset (som innebär skattefrihet) upprätthölls efter riddaren Örjan Karlsson åtminstone till och med hans sonsons sonson Jens Pedersson Skanke. Efter dennes död bekräftades frälset av länsherren Jens Tillufsen Bielke för änkan och barnen på Hackås skatteting.

Ätten framträder först med bröderna Önd, Karl och Johan Pedersson. Deras far Peder levde i mitten av 1300-talet. Om hans identitet finns det flera teorier. Vapnet med en skank fördes av flera personer som hitintills inte kunnat innefattas i en och samma ätt. Av bevarade sigillavtryck framgår att ätten bar en hjälmprydnad bestående av tre fjädrar, vilket också bekräftas av en ännu bevarad stenflisa i Hackås kyrka. Enligt de Robelin leder hjälmens fjädrar oss till Pommern och Mecklenburg, där ett flertal ätter redan under 1300-talet förde skankvapen med tre fjädrar som hjälmprydnad. Av den pommerska ätten synes en gren Stenvear ha bott i danska Sönderjylland och de Robelin konstaterar att släkten haft flera kontakter med dansk adel och att ämbetsmän och präster av danskt ursprung som verkat i Jämtland har gift in sig i Skankeätten från Hov.

Peders son Karl Pedersson, född omkring 1360, död 1430, var väpnare, gift med Radgerd Kettilsdotter. Han köpte år 1394 gården Solkastada i Hackås i dåvarande Norge. Denne Karl anses vara identisk med ”gamle Karl i Hov”, far till Karlsönerna i Hov. Karl står som första namn i det skuldbrev av den 4 april 1410, där 116 jämtar ”erkänner” att landskapet Jämtland har en skuld på 600 mark till Uppsala domkyrka och drottning Margareta.

Karls gravsten fick ett antal år tjäna som trappsten till Hackås kyrkas vapenhus. Kyrkan uppfördes på 1100-talet som gårdskyrka till Jörn-Jönsgården i Hov och torde vara den äldsta bevarade i hela Norrland. Om Hackås kyrka skrev Abraham Hulpers: ”Kyrkan av sten, som war trång och mörk med Torn, samt en af de äldsta i Landet, blef så bristfällig, at den nyligen måste utwidgas på westra sidan genom Per Olsson i Dillne, och är nu ibland Landets prydlige kyrkor. Redan 1750 bygdes här en ny Klockstapel, hwvarefter det gamla Kyrkotornet började at nedtagas, men föll af sig sjelf, dock utan att någon derwid blef skadad. Denna kyrka hade förut öfver allt Bibliska målningar inuti med årtal 1601. Här förwaras ännu rökelsekar af Metall, äfven Riddaren Skonks Wapen, Wärja, och ovanligt stora Sporrar, samt en Slida af Järn eller fodral åt et forntidens gewär kalladt Punart. Twänne Grafstenar, samma Familie tillhörige, hwarpå står dess Wapen (et Lår) blefwo sönderslagne wid Tornets nedfallande.”

Karl Pederssons gravsten upptecknades 1829 av N J Ekdahl. Trots att den redan då var ”skadad genom gående öfver honom” lyckades Ekdahl anteckna inskriften, som i översättning lyder: ”Här vilar Carolus Petri i Hov som avled år 1430 på St Sophias dag” (15 maj).

Karls son, riddaren Örjan Karlsson, född omkring år 1400, torde vara den mest kände av Skankarna från Jämtland. Han var Karl VIII.s (Karl Knutsson Bonde) härförare vid ett angrepp på Tröndelagen 1452. I brist på understöd från kungen drog han sig tillbaka inför hotet från kung Kristian. År 1453 anförde han ett nytt fälttåg till Tröndelagen men blev fördriven av danskarna. I den tronstrid som uppstått mellan kungarna Karl och Kristian (krönt till norsk kung 1450) valde Örjan att ta parti för Karl och flydde till Stockholm, där han tillsammans med två andra utsågs till slottsloven. Vid Kristians belägring 1457 tilfångatogs han. Enligt en förteckning omkring 1790, upprättad av J G Sack, var ”Jöran Carlsson” riksråd 1458, vilket dock ej kunnat styrkas. Vid en sammansvärjning 1463 utpekades bland andra Örjan och blev satt i fångtornet: ”Herr Örjan Kalsson, den sköna man, förty ärkebiskopen rädes han.” (K Hagnell, Sturekrönikan 1452-1496, Stockholm 1941). Han återvände till Jämtland omkring 1469 och dog där 1474.

Hembygdsföreningen i Hackås lät år 1978 resa en minnessten över riddaren Örjan Karlsson. En annan ättemedlem som avancerade till högfrälset var Örjans brorson biskopen Karl Jensen, Hamar, senare med tillnamnet Jemt.

Örjans son Karl Örjansson var väpnare. Han föddes omkring 1440 och dog 1484. En flisa av hans gravsten finns kvar i korabsidens golv i Hackås kyrka. Delar av vapnet och hjälmprydnaden kan urskiljas. Av Göran Pedersson i Hov får vi i ett brev ställt till Samuel Skunck 1675 veta att ”stora likstenen med Skunckewapn pågräfvet” redan då fanns på Hackås kyrkogård. Dess latinska inskrift löd i översättning: ”Här ligger Carolus Georgii, herre till Hov och Billsta, som avled 1434” (1474).

Namnet på Karl Örjanssons första hustru är ej känt. Makarnas son Örjan Karlsson föddes omkring 1470. ”Yrian i Hof” blev också han väpnare. Han gifte sig före 1529, men brudens namn är okänt. Fale Burman skrev omkring år 1800: ”Skuncken, som bodde på Hof i Hackås 1490, förde stor stat. När han stod brudgum i Hackås kyrka var rött kläde utbrett på vägen. Norske ståthållaren Vincenc Lunge skrev 1529 ett brev till Örjan och berömde hans förhållningssätt gentemot ärkebiskop Olofs försök att tvinga ståthållaren att överge länet samt tackade vidare för den goda förplägnad och allt gott som blev honom bevisat så han senast var i Jämtland.

Örjans son Peder Örjansson var född omkring 1515. Han var länsman i Hackås och benämns år 1546 också lagrättsman. Hustruns namn var Kirstin, enligt min källa sannolikt dotter till Nils Björnsson och hans hustru Sigrid i Enånger (X). Kristin ”levde enka” 1554 och hövitsmannen över Jämtland Jens Tillufsen Bielke ”tog henne och hennes barn i sitt hägn för deras gods och penningar i Hof”.

Peders son Jens Pedersson var född omkring 1540 och länsman i Hackås 1568-1583. Hustrun hette Gullov Mogensdotter.

Deras son Peder/Per Jensson född omkring 1570 blev alltså Brita Mårtensdotters make. Han var länsman liksom fadern och bodde på fädernegården, som han ägde endast till hälften. Han arrenderade den andra halvan, som blivit indragen till kronan 1613 efter Baltzarfejden.

Med Baltzarfejden förhöll det sig så att Karl IX år 1611 låtit svenska trupper under befäl av Baltzar Bäck fördriva de dansk-norska styrkorna i Jämtland. Jämtarna visade sig inte särskilt villiga att bistå den dansk-norska hären. Nu tvingades de i stället med ibland tämligen grymma metoder att svära svenskarna sin trohet. De som flytt tilläts återvända till sina gårdar om de gav sig under Sverige. Karl IX dog samma år och efterträddes av Gustav II Adolf , som försökte få slut på laglösheten efter krigsslutet och bestraffade de knektar som plundrat och bränt i landskapet. Emellertid kom kriget att avgöras på helt andra platser och vid freden i Knäred 1613 kom Jämtland och Härjedalen åter under dansk-norskt herravälde. En rättegång som hölls i Danmark mot jämtländska ”skälmar och landsförrädare” resulterade i att Kristian IV lät undersöka varje gård i varje tingslag i Jämtland. Hans slutsats blev att praktiskt taget hela befolkningen kunde beskyllas för landsförräderi. Flertalet gårdsägare fick sitta kvar men ägorätten togs ifrån dem och de blev arrendatorer på sina egna gårdar. De som flytt till Norge under kriget gick dock fria från påföljder. Först efter freden i Brömsebro återfick de jämtländska bönderna sina bördehemman efter en resolution utfärdad av drottning Kristina.

Minnet av Skankesläkten hölls länge levande i Jämtland. E. Tryggdal skriver 1772: ”Allenast har här en lång tid florerat en berömlig och namnkunnig Skunckeätt, som i Hackås socken haft deras säten och gods, Hof benämnt.”

I likhet med många andra vapenförande ätter upptog man inom släkten ättenamnet Skanke som släktnamn i slutet av 1500-talet. Det verkar som om namnet fick en sämre klang på 1700- talet, möjligen på grund av en vanhedrande visa över dragonen Erik Månsson Skånke, där en vers handlar om hur Skåncken krupit in genom fähusgluggen på sin jakt efter pigorna. Först på 1900-talet kom namnet åter i bruk bland de jämtländska ättlingarna.

Av Skankeätterna är det endast lågfrälseätten från Jämtland som med säkerhet fortlever på svärdssidan. Ätten är av uradel, med vilket menas att släktmedlemmarna före 1536 har beteckningar, som t.ex. riddare, väpnare, frie Maend samt att de av sin samtid angivits ”hava frihed och frelse”. Ätten kom sannolikt från Danmark till Norge. Det är med hänsyn till ättevapnet och kända hjälmprydnader inte osannolikt att den har sitt ursprung från en släktgrupp i Pommern som redan på 1300-talet förde skankevapen.

Brita Mårtensdotter f 1563 gifte sig alltså med Per/Peder Jensson Skanke f 1570 och makarna bosatte sig i mannens gamla fädernegård i Hov. Makarna fick flera barn, varav dottern Märta och sonen Lars f 1595, (överstelöjtnant vid Västerbottens regemente, död i Pommern 1652) enligt Roger de Bergelin finns noterade i prosten Rydholms arkiv.

Britas make synes ha varit en man med hårda nypor. Enligt min källa hade en Jon Einersson pantsatt sin gård i Östnår till Peder Jensen för 36 dlr. Peder nekade senare att låta Jon inlösa gården och drev honom ifrån sig med skällsord så att Jon gick därifrån gråtande, varefter Peder sålde hans gård till andra. Jon hade tjänat under norske kaptenen Anders Örum som fältpipare under Baltzarfejden, något som möjligen kan förklara Peders hållning.

Britas dotter Märta Pärsdotter Skanke f ca 1585 gifte sig med Gullik Olofsson, född ca 1580, son till Olof Jönsson och hans hustru Karin. Makarna fick tre barn, Märit 1621-1709, Olof och Erik.

Dottern Märit blev Mickel Månssons (Mikael Mårtenssons dotterson) hustru nummer två, men detta äktenskap var barnlöst.

Märtas son Olof Gulliksson f ca 1610 gifte sig med Märta Matsdotter. De fick barnen Brita 1643-1717, Gullik och Karin f omkring 1652, död 1716.

Olofs son Gullik Olofsson, död 1678, gifte sig med Gölin Jonsdotter 1633-1707. Gölins farfars farfar var Olof Nilsson, född omkring 1490 och år 1530 bosatt i Backen, Torp. Gullik och Gölin fick barnen Olof, Jon 1673-1737, Märit 1675-1701 och Anna 1677-1729.

Gulliks son Olof Gulliksson-Lindkvist, f 1670, var gift med Karin Henriksdotter, 1656-1741, född i Borgsjö. – Före äktenskapet fick Olof en son Erik f 1693 med Cecilia Andersdotter. Tillsammans med Karin Henriksdotter fick han sedan barnen Gölin 1699-1759, Märet 1701- 1726, Gullik 1703-1703, Henrik 1704-1704 och 1706-1762.

Olofs son Gullik Olofsson, 1706-1762, gift med Kerstin Jonsdotter, f 1704. Kerstin var både på farfaderns och farmoderns sida släkt med Pär Nilsson (gift med Mikael Mårtenssons ättling Margareta Hansdotter). Kerstin Jonsdotters mor Anna Larsdotter var född i Ulvsjön, Stöde. – Gullik och Kerstin fick barnen Karin 1733-1736, Jonas 1737, Olof 1741, Anita och Jon 1748.

Gulliks dotter Anita Gulliksdotter 1745-1819, gifte sig med Johan Ersson Holmberg 1742- 1811 från Åvikebruk, Tynderö. Åvikebruk anlades i slutet av 1600-talet. Det hade både hytta och hammare och använde malm ända från Västmanland och Dalarna. Johan dog enligt kyrkboken av "ålderdoms bräcklighet" vid 69 års ålder. Anita och Johan fick barnen Johanna f 1768, Kerstin f 1769, Erik f 1771, Catarina f 1774, Märta f 1776, Gullik 1779-1801, Johan 1784-1859 och Brita f 1787. Johan antog efternamnet Holmberg.

Anitas dotter Kerstin Johansdotter, f 1769 gifte sig med Mats Ersson (ättling till Elisabet Mårtensdotter).

Källor och litteratur:
De Bergelin Roger: Skankeätten
Kyrkböcker (mikrokort från SVAR)
Nyberg Helge: Familjeregister

enl web.telia.com/~u67002730/p09b6fb27c.html
Prästdotter. Född omkring 1580 i Torp, Ånge (Y).
Barn:
* Märta Persdotter Skunck, född i Hov, Hackås. Bosatt i Viksjö.
Gift med Gullik Olofsson, född 1575 i Viksjö. Bonde.

* Olof Persson, född i Hov, Hackås. Bonde i Östnår, Hackås.

* Lars Persson Berg, född 1595 i Hov, Hackås, död 1656 i Warsawa, Polen.
Överstelöjtnant i Törna, Ullånger.

* IngeborgPersdotter Skunck, född 1596 i Hov, Hackås. Bosatt i Vinland,
Hackås.
Gift med
Lars Larsson, född 1590 i Vinland, Hackås. Bonde.

* Jens Pedersson, född 1600 ca i Hov, Hackås. Bonde i Hov, Hackås.

* Mårten Pederssen, född 1607 ca i Hov, Hackås. Bonde i Kårgärde, Hackås.

* Elisabeth Pedersdotter, född 1609 ca i Hov, Torp.

* Brita Persdotter Skunck, född 1610.

* Göran Pedersson Skancke, född 1610 i Hov, Torp, död 1675 i Hov, Hackås. Bonde.