Lennart Erikssons anor

Erik (Segersäll) Björnsson

Person chart

Partners

Partner Date of birth Children
Sigrid (Storråda) Tostesdotter 950 Olof Skötkonung Eriksson

Person events

Event type Date Place Description
Birth 930 Uppsala
Death 994 Husaby, Västergötland

Kinship report

Name Type Place of birth Date of birth Place of death Date of death
Partner
Sigrid (Storråda) Tostesdotter Partner or Wife Västergötland 950 Jylland, Danmark 1013
Children
Olof Skötkonung Eriksson Son Husaby, Västergötland 980 Husaby, Västergötland 1022
Grandchildren
Astrid Olofsdotter Granddaughter
Emund den gamle Grandson 1000 1060
Ingegerd (Irina) Olofsdotter Granddaughter Husaby, Västergötland 1000 Kiev, Ukraina 1050-02-10
Great grandchildren
Ulfhild av Norge Great granddaughter 1020 1070-05-24
Elisif (Elisabeth) av Kiev Great granddaughter Kiev, Ukraina 1032 Danmark 1070
Second grandchildren
Ragnhild Maria av Norge Second granddaughter Norge 1047 Isle of Man 1080
Third grandchildren
Olof I Gudrödsson Third grandson Isle of Man 1080 1153-06-29
Fourth grandchildren
Gudröd IV Olofsson Fourth grandson Isle of Man 1127 1187-11-10
Fifth grandchildren
Reginald III Gudrödsson Fifth grandson 1165 1229
Olof II "Den Svarte" Gudrödsson Fifth grandson Isle of Man 1174 1237-05-21
6th grandchildren
Gudröd "Don" Reginaldsson 6th grandson 1186 1237
Magnhild Olofsdotter 6th granddaughter Isle of Man 1228 Trondheim, Norge 1300
7th grandchildren
Harald II Gudrödsson 7th grandson 1210 1287
Hallsten Torleifsson 7th grandson Isle of Man 1272 1345

Notes

Familj med Sigrid (Storråda) TOSTESDOTTER (950 - 1013)
Barn: Olof (Skötkonung) ERIKSSON (980 - 1022)
Familj med: Gunhild av POLEN (965-1015)
Vigsel: omkring 980 3) Den förste kung som man med säkerhet vet regerade över ett större område, som kan ha omfattat både Svealand och Götaland, var Erik 'Segersäll'. Han bekände sig under en tid till kristendomen, menåtergick till hedendomen kort före sin död. (Källa: Statens historiska museum, Lars G. Holmblad)När Erik 'Segersäll' skilt sig från Sigrid 'Storråda' gav han henne styret över Götland (det vill säga troligen Västergötland), säger skalden Odd Snorresson. Samma uppgift finns också i den såkallade legendariska sagan om den norske kungen Olaf 'den helige' Haraldsson och i Ingvar 'den vittfarnes' saga. I den förstnämnda sägs det dessutom att hon och hennes son Emunde regerade över en delav landet medan hennes son Olof 'Skötkonung' regerade över den andra. Varför Erik skulle ha givit Sigrid just Västergötland framgår inte av de knapphändiga källorna. Men Snorre lämnar i sin merutförliga saga om Olaf 'den helige' en uppgift som styrker hennes anknytning till landskapet och som dessutom kan tyda på att hon haft sina rötter där; hon var syster till Ulf, far till RagnvaldJarl, alltså den Ragnvald, som var hövding i Västergötland då Sigvat skald kom hösten år 1018. Jarlen skulle då ha varit Sigrids brorson och därmed kusin till Olof 'Skötkonung'.I sagorna kan vi kanske skönja en del av den process, som ledde till att Västergötland kom att ingå i svearnas välde; en process som kan ha byggt på äktenskapsförbindelser och i vilken Erik'Segersäll' åter framstår som mannen bakom verket. Men kanske var det i så fall hans son Olof som ärvde hövdingadömet i de bägge landsdelarna - Svitjod efter sin far och Västergötland efter sin morSigrid 'Storråda'. Och när Olof sedan fördrevs från sitt fäderneärvda rike tog han sin tillflykt till det landskap han ärvt på mödernet.
(Källa: Svitjod sid 168, Mats G. Larsson)Mot slutet av 900-talet regerades svearna av kung Erik 'Segersäll', vars historiska existens till skillnad från föregångarnas är oomkullrunkeligt säker. Han sägs ha erövrat Danmark och mottagit dopetdär. Likväl är det knappast på dessa gärningar som hans berömmelse vilar. Hans namn har gått till eftervärlden framför allt genom historien om hans brorson Styrbjörn 'den starke' och det sagoomsusadeslaget på Fyrisvall cirka 983. Styrbjörn hade allierat sig med den danske kungen Harald 'Blåtand' i syfte att med våld tilltvinga sig makten i sveariket och utrustade till den ändan en ofantligflotta, som förstärkt med tvåhundra danska skepp seglade till Uppsverige och löpte in i Mälaren. Kommen till Flottsund vid Fyrisåns mynning lät Styrbjörn bränna alla sina skepp för att hindra allåtervändo och tvinga sig och sitt folk att segra eller dö, men vid denna syn vände danskarna om hem och lämnade Styrbjörn i sticket. Han förlorade emellertid inte modet utan drog med sinaJomsvikingar norrut mot Uppsala, och på slätten Fyrisvall mötte han kung Erik som visade sig vara väl förberedd, ty vid underrättelsen om Styrbjörns annalkande hade han låtit mobilisera allavapenföra män i sitt rike genom pilbud som sändes ut över hela landet. På Fyrisvall utbröt nu ett väldigt slag som varade i tre dygn och vars alla skiften utmålas omständligt av sagan. Slutet på dethela blev att Styrbjörn stupade och Erik vann en fullständig seger, varför han framgent kallades Segersäll. Adam av Bremen säger att han sedan vände sina vapen mot de tillintetgjorda angriparnashemländer och lade dessa under sin spira.
(Källa: Alf Henriksson)Under senare delen av 970-talet var sveariket fördelat mellan Erik, Uppsalakungen, och hans bror Olof, Adelsökungen. Efter broderns död tog Erik över Olofs andel, tvingade den rätte arvingenbrorsonen Björn ut ur landet, och blev därmed ensam härskare. Sedan, efter att ha avvecklat Birka, grundade han en egen stad, Sigtuna. Den nya staden var tänkt som ett centrum för det framtidakristna sveariket. Eriks son och efterträdare, Olof Skötkonung, följde faderns linje och betraktade Sigtuna som sveakungarnas huvudort. Staden visade sig vara livsduglig, men den förmådde inteersätta Gamla Uppsala som rikets centrum. Till slut förstod Olof att om svearna skulle konvertera, måste han skaffa ett fotfäste för den kristna religionen i Gamla Uppsala. Olof var kristen redan vid kungavalet, men först 1008 mottog han och hans två söner dopet från missionen, som sändes från Polen av den saxiske biskopen Bruno av Querfurt. Bruno noterade att vid ett och samma tillfälle blev tusen personer från sju distrikt kristna, men det dröjde inte länge förrän ett uppror satte stopp för missionsarbetet. Orsaken till upproret var troligen Olofs försök att tvinga Uppsalatinget attgenomföra ett kultbyte eller att skapa ett biskopssäte i Gamla Uppsala. Historien med Anund upprepades ännu en gång - svearna vägrade att låta kungen få sin vilja fram. De erbjöd emellertid Olof en kompromiss. Han fick fortsätta att vara sveakung under förutsättning att han bedrev sin kristna verksamhet i Västergötland. Uppenbarligen fanns det inga hinder för en sveakung att vara kristen så länge de åtaganden som gjordes vid kungavalet följdes till punkt och pricka.
(Källa: Tio uppsatser om Gamla Uppsala, Wladyslaw Duczko, 2000)