Lennart Erikssons anor

Örjan Karlsson Skancke

Personendiagramm

Eltern

Vater Geburtsdatum Mutter Geburtsdatum
Karl (Carolus) Pedersson (Petri) 1360 Radgerd Kettilsdotter 1380

Partner

Partner Geburtsdatum Kinder
Margret Jensdotter 1420 Karl Örjansson

Personenereignisse

Ereignisart Datum Ort Beschreibung
Geburt 1403
Tod 1477

Verwandtschaftsbericht

Name Art Geburtsort Geburtsdatum Todesort Todesdatum
Partner
Margret Jensdotter Partnerin oder Ehefrau 1420
Brüder & Schwestern
Jöns Karlsson Skanke Bruder Hackås 1407 Marieby 1489
Kinder
Karl Örjansson Sohn 1440 1488
Eltern
Karl (Carolus) Pedersson (Petri) Vater 1360 1430
Radgerd Kettilsdotter Mutter Hackås 1380 Hackås ca 1445
Enkel
Örjan Karlsson Enkelsohn 1470 1530
Urenkel
Peder Örjansson Urenkelsohn Hackås, Jämtland 1510 Hackås, Jämtland 1554
Ur-Urenkel
Jens Pedersson Ur-Urenkelsohn Hackås, Jämtland 1540 Hackås, Jämtland 1583
Ur-Ur-Urenkel
Gjord Persson Skunck Ur-Ur-Urenkelsohn
Georgius Petri Skunck Ur-Ur-Urenkelsohn 1540 1583
Per Jönsson Jensson Skunck Ur-Ur-Urenkelsohn 1575 1647
4x(Ur)enkel
Karl Göransson Skunck 4x(Ur)enkelsohn 1570 1636
Britta Persdotter Skunck 4x(Ur)enkeltochter 1610 1666
5x(Ur)enkel
Elias Olofsson Oldberg 5x(Ur)enkelsohn 1640 1703
6x(Ur)enkel
Anders Oldberg 6x(Ur)enkelsohn 1668 1719
7x(Ur)enkel
Olov Oldberg 7x(Ur)enkelsohn 1703 1761
Großeltern
Peder Nilsson Skanke Großvater (Opa) Mjälle, Frösön 1330 Hov, Hackås, Jämtland, Sverige 1420
Urgroßeltern (3 Generationen)
Nils Hallstensson Urgroßvater (Uropa) Norge 1300 Frösön 1350
Ur-Urgroßeltern (Alteltern, 4 Generationen)
Hallsten Torleifsson Ur-Urgroßvater (Altvater) Isle of Man 1272 1345
Sigrid Håkonsdotter Bolt Ur-Urgroßmutter (Altmutter) Ringerike, Norge 1281 Egge, Trondheim 1363
Ur-Ur-Urgroßeltern (Altgroßeltern, 5 Generationen)
Magnhild Olofsdotter Ur-Ur-Urgroßmutter (Altgroßmutter) Isle of Man 1228 Trondheim, Norge 1300
Torleif Haraldsson Ur-Ur-Urgroßvater (Altgroßvater) 1228 1290
Håkon Ogmundsson Bolt Ur-Ur-Urgroßvater (Altgroßvater) Viken, Ringerike, Norge 1260 Viken, Ringerike, Norge 1346
4x(Ur)großeltern (Alturgroßeltern, 6 Generationen)
Olof II "Den Svarte" Gudrödsson 4x(Ur)großvater (Alturgroßvater) Isle of Man 1174 1237-05-21
Christina af Ross 4x(Ur)großmutter (Alturgroßmutter) Lövberg, Åsele 1200 Isle of Man 1230
Harald II Gudrödsson 4x(Ur)großvater (Alturgroßvater) 1210 1287
5x(Ur)großeltern (Obereltern, 7 Generationen)
Gudröd IV Olofsson 5x(Ur)großvater (Obervater) Isle of Man 1127 1187-11-10
Finola Mac Lochlainn 5x(Ur)großmutter (Obermutter) Ulster, Irland, Irland 1150 Isle of Man 1180
NN of Galloway 5x(Ur)großmutter (Obermutter) Galloway, Skottland 1180
Gudröd "Don" Reginaldsson 5x(Ur)großvater (Obervater) 1186 1237
6x(Ur)großeltern (Obergroßeltern, 8 Generationen)
Olof I Gudrödsson 6x(Ur)großvater (Obergroßvater) Isle of Man 1080 1153-06-29
Afreca of Galloway 6x(Ur)großmutter (Obergroßmutter) Galloway 1099 Isle of Man 1130
nn of Kintyre 6x(Ur)großmutter (Obergroßmutter) 1160
Reginald III Gudrödsson 6x(Ur)großvater (Obergroßvater) 1165 1229
Neffen & Nichten
Ingrid Jönsdotter Skanke Nichte Marieby 1455 Hackås 1535
Großneffen & Großnichten
Olof Jönsson Blix Großneffe Bjärme, Hackås 1475 Rödön 1540
Urgroßneffen & Urgroßnichten
Måns Olofsson Blix Urgroßneffe Rödön 1500 Oviken 1564
Ur-Urgroßneffen/-nichten
Erik Mogensen Månsson Blix Ur-Urgroßneffe Rödön 1540 Oviken 1611
Ur-Ur-Urgroßneffen/-nichten
Gertrud Eriksdotter Blix Ur-Ur-Urgroßnichte abt 1575
Lauritz Eriksson Blix Ur-Ur-Urgroßneffe Oviken, Jamtland, Sweden abt 1575 Refsund, Jamtlands, Sweden abt 1658
Erik Eriksson Blix Ur-Ur-Urgroßneffe Oviken, Berg, Jämtland, Sweden 1576 Hammerdal, Jämtland, Sweden 1645
Dorothea Eriksdotter Blix Ur-Ur-Urgroßnichte abt 1578
Kristoffer Eriksson Blix Ur-Ur-Urgroßneffe Oviken, Jamtland, Sweden abt 1580 Oviken, Jamtland, Sweden abt 1645
Peder Eriksen Ur-Ur-Urgroßneffe abt 1580 Lødingen, Nordland, Norway abt 1644
Lars Eriksson Blix Ur-Ur-Urgroßneffe Oviken, Jamtland, Sweden abt 1585 Revsund, Jamtland, Sweden abt 1658
Karin Eriksdotter Ur-Ur-Urgroßnichte abt 1590
Gjertrud Eriksdatter Ur-Ur-Urgroßnichte Trondheim, Sor-Trondelag, Norway abt 1600 abt 1656
Berit Eriksdotter Blix Ur-Ur-Urgroßnichte 14 Nov 1600 Bergen, Hordaland, Norway
Peder Eriksson Blix Ur-Ur-Urgroßneffe Hammerdal, Jamtland, Sweden 1621 Oksnes prestegard, Oksnes, Nordland, Norway May 1694
4x(Ur)großneffen/-nichten
Hans Eriksson Blix 4x(Ur)großneffe Oviken 1612 Grenås, Hammerdal 1689-02-01
Onkel & Tanten
Joen Pedersson Skanke Onkel 1344 1411
4x(Ur)großonkel/-tanten
Reginald III Gudrödsson 4x(Ur)großonkel 1165 1229
Cousins & Cousinen
Sigurd Jonsson Cousin Alsen 1380 Klocksåsen 1477
Ur-Ur-Urgroßonkel/-tanten 2. Grades
Gudröd "Don" Reginaldsson Ur-Ur-Urgroßonkel 2. Grades 1186 1237
Ur-Urgroßonkel/-tanten 3. Grades
Harald II Gudrödsson Ur-Urgroßonkel 3. Grades 1210 1287
Urgroßonkel & Urgroßtanten 4. Grades
Torleif Haraldsson Urgroßonkel 4. Grades 1228 1290
Großonkel & Großtanten 5. Grades
Hallsten Torleifsson Großonkel 5. Grades Isle of Man 1272 1345
Onkel & Tanten 6. Grades
Nils Hallstensson Onkel 6. Grades Norge 1300 Frösön 1350
Neffen & Nichten 2. Grades
Johan Sigurdsson Neffe 2. Grades Klocksåsen 1420 Klocksåsen 1470
Großneffen & Großnichten 2. Grades
Margareta Johansdotter Großnichte 2. Grades Kloxåsen, Näs, Jämtland 1440 Kloxåsen, Näs, Jämtland 1510
Urgroßneffen & Urgroßnichten 2. Grades
Karl Larsson Urgroßneffe 2. Grades Klocksåsen 1460 Klocksåsen 1538
Ur-Urgroßneffen/-nichten 2. Grades
Mogens Karlsson Blix Ur-Urgroßneffe 2. Grades Klocksåsen, Näs 1502 Undersåker 1570

Notizen

enl web.telia.com/~u67002730/p00e023d9c.html
Riddare, Hövitsman i Hackås. Född omkring 1403 i Hov, Hackås (Z). Död 1477 i Hov, Hackås (Z). Gift 2 ggr. Hövismannadömet över Jämtland och Härjedalen synes riddar Örjan ha erhållit av konung Karl Knutsson då denne efter kröningen den 20 november 1449 i Trondheims domkyrka på återvägen gästade sin trogne undersåte på Hov. I realiteten efterträdde han sin broder Erik, sysslomannen men med ökad myndighet och en däremot svarande titel, hövitsman. Nyttjades av kung Karl som härförare vid infall i Norge i slutet av 1452 och tidigt 1453. Blev senare medlem av av kung Karls svenska råd och var 1457 kommendant vid Stockholms slott. Under natten till den 24 februari 1457 blev han utsedd till befälhavare över Stockholms slott när Kung Karl icke fann annan utväg än att sätta sin egen person i säkerhet och lämna sin från landsidan kringrända huvudstad och som flykting seglade över till Danzig. Då kung Kristian I senare intog staden, blev herr Örjan, kanslern, doktor Ryting och andra anhängare till kung Karl tagna till fånga och misshandlade av danskarna. (Mona Grimstad - Nils Ahnlund) Som sannolikt anses att Örjan efter frigivningen en tid dolde sig på Sätuna hos hustruns förste make Peter Jönsson Schack. (Skuncke) Norden är vid denna tid i en trestatsunion med Kristoffer av Bayern som gemensam kung. Den 15 september 1445 anslår Kristoffer till sin unga 15-åriga gemål Dorotea av huset Hohenzollern som morgongåva bl.a. Jämtland. Drottning Dorotea, en politiskt begåvad, ihärdig och klok kvinna, överlever sin make. Hon äktar den danske kungen Kristian I av Oldenburg. Unionen faller nu sönder. Kampen om makten efter Kristoffer leder under 1449 till att två kungar väljs - Kristian I och Karl Knutsson Bonde. Några av landets stormän kröner på försommaren Kristian i Oslo och denne hyllas senare i Marstrand. Frostatingsbönderna i Tröndelagen beslutar däremot erbjuda Karl Knutsson kronan 17 juni. Denne drar i oktober med 500 ryttare över värmlands- gränsen till Hamar. Biskopen (Örjans brorson Karl Jensson) är där vunnen för den svenske Karl. Örjan torde ha känt till detta och Karl väljes där 28 oktober och fortsätter till Trondheim, där han krönes av Norges ärkebiskop Aslak Bolt den 20 november 1449. I domkyrkan dubbas då femton nya riddare, dåtidens högsta utmärkelse, som endast de högst förtjänta fick. Örjan Karlsson synes ha varit en av dem. Sin riddartitel blir han trogen. (Sven Schylberg)
Förste kände herre till Hov i Hackås var Karl Pedersson, död år 1430. I ett köpebrev av 1438-04-30 från änkan Rådgerd Kettilsdotter nämns första gången den man som blivit mest känd av ätten Skancke, nämligen Örjan Karlsson. I brevet överlåter Rådgerd gården Heglid i Sunne till herr Ylian (kyrkoherde Örjan). Brevet uppräknar fem söner och mågar till Rådgärd, alla närvarande vid tillfället, nämligen Peder, Örjan, Erik, Jens och Olav. Örjan Karlsson är den förste infödde jämtske riddaren som vi känner. Han vapensköld bestod av ett sporrklätt ben, en 'skånk' på jämtska. Denne Örjan var en typisk jämte på det viset, att han precis som hemprovins slets mellan olika regenter. Än var han den svenske kung Karl Knutsson Bondes (1408-1470) närmaste man och hövitsman i Jämtland. Än kastades han i fängelse och torterades av den Kristian av Oldenburg (1426-1481), kung i Danmark 1449-1481 och i Sverige 1457-1464.
Detta är förhistorien: I ett morgongåvebrev av 1445-09-15 gav kung Kristoffer III av Bayern (1416-1448), svensk kung 1441-1448, åt sin unga drottning Dorotea bl. a. vårt land Jämtland med allt vad därtill hör. Änkedrottning Dorotea (1430-1495) gifte sig sedan år 1449 enligt tidens sed med nye kungen på Danmarks tron, Kristian av Oldenburg. Men nu blandade sig den svenske kungen Karl Knutsson i leken. Det visade sig då, att stormännen i sydnorge ville ha Kristian till kung, medan folket i Tröndelagen föredrog Karl Knutsson. Nu gällde det att handla snabbt. Med 500 man drog Karl Knutsson Bonde genom Värmland till Trondheim, där han lät ärkebiskopen kröna sig 1449-11-20. Samtidigt dubbades femton nya riddare och en av dessa var Örjan Karlsson från Hov i Hackås. På återvägen till Sverige stannade kung Karl minst en vecka i Jämtland, troligen som gäst hos den nydubbade riddaren Örjan Karlsson. Men slaget var ingalunda vunnet med detta, de ledande i Norge höll på den danske kungen. Emellertid hade kung Karl med Örjans hjälp 1452-08-13 lagt Jämtland under svenskarna. Örjan nämns i brev som riddare och hövitsman i Jämtland och Härjedalen. Med eller utan kungens närvaro drog Örjan tre gånger mot Tröndelagen med väpnad här. Varje gång blev han tillbakaslagen, tredje gången dessutom nesligt. När danske kungen med en massa stormän närmade sig 'då flydde förenämnde Örjan försmädligen till skog och mark med sitt sällskap'. Det verkar nästan som om kung Karl utnyttjade den godtrogne och säkert hederlige och rättskaffens jämten, som han bundit upp med sin riddartitel.
Nästa gång vi hör om Örjan Karlsson 'den sköna man', som krönikan säger, befann han sig i Stockholm, utsedd till befälhavare på slottet, medan kung Karl skuddade stoftet av sina fötter och flydde till Danzig. För nu var kung Kristian på krigsstråt och tågade in i Stockholm midsommardagen år 1457 som svensk kung. Örjan kastades i fängelse, men blir så småningom fri och gifter sig med en frälseänka från Uppland. Den halsstarrigt envise kung Karl gör ett nytt misslyckat kuppförsök och Örjan, som tydligen var inblandad också denna gång, kastas ånyo i fängelse och torteras nesligt. Efter frigivningen vände Örjan tillbaka till hemgården i Hackås. Han överlät år 1469 halva sin gård till sonen Karl Örjansson och blir 'sytningsman', d.v.s. han bodde kvar på gården enligt den tidens visa åldringsvård. (Källa: Sällsamheter i Jämtland, Daga Nyberg, 1981)

De främsta bland de adliga krigarna var riddarna som dubbades av kungen. Riddarna betjänades av adliga väpnare och småsvenner. Riddarväsendets anda var chevaleresk. Trohet, heder och ära framställdes som höga ideal. Till riddarnas plikter hörde att skydda de svaga. I första hand kom detta gälla kvinnorna, och de hyllades tillsammans med kampen och äventyret i sånger och romaner. En ringa del av denna kontinentala riddardiktning nådde i sent och stympat skick fram till vårt land. Genom sina väl behärskade rörelser ville riddarna framstå som ett föredöme i värdighet och sinnesjämvikt inför mängden. Den nya stormansklassen var väl medveten om sitt värde och sin plats i samhällshierarkin och fann ett sätt att uttrycka sin exklusivitet i bild. Det skedde genom heraldiken, genom vapensköldar och andra tecken. (Källa: Alf Åberg)

Riddare, Hövitsman i Hackås. Född omkring 1403 i Hov, Hackås (Z). Död 1477 i Hov, Hackås (Z). Gift 2 ggr. Hövismannadömet över Jämtland och Härjedalen synes riddar Örjan ha erhållit av konung Karl Knutsson då denne efter kröningen den 20 november 1449 i Trondheims domkyrka på återvägen gästade sin trogne undersåte på Hov. I realiteten efterträdde han sin broder Erik, sysslomannen men med ökad myndighet och en däremot svarande titel, hövitsman. Nyttjades av kung Karl som härförare vid infall i Norge i slutet av 1452 och tidigt 1453. Blev senare medlem av av kung Karls svenska råd och var 1457 kommendant vid Stockholms slott. Under natten till den 24 februari 1457 blev han utsedd till befälhavare över Stockholms slott när Kung Karl icke fann annan utväg än att sätta sin egen person i säkerhet och lämna sin från landsidan kringrända huvudstad och som flykting seglade över till Danzig. Då kung Kristian I senare intog staden, blev herr Örjan, kanslern, doktor Ryting och andra anhängare till kung Karl tagna till fånga och misshandlade av danskarna. (Mona Grimstad - Nils Ahnlund) Som sannolikt anses att Örjan efter frigivningen en tid dolde sig på Sätuna hos hustruns förste make Peter Jönsson Schack. (Skuncke) Norden är vid denna tid i en trestatsunion med Kristoffer av Bayern som gemensam kung. Den 15 september 1445 anslår Kristoffer till sin unga 15-åriga gemål Dorotea av huset Hohenzollern som morgongåva bl.a. Jämtland. Drottning Dorotea, en politiskt begåvad, ihärdig och klok kvinna, överlever sin make. Hon äktar den danske kungen Kristian I av Oldenburg. Unionen faller nu sönder. Kampen om makten efter Kristoffer leder under 1449 till att två kungar väljs - Kristian I och Karl Knutsson Bonde. Några av landets stormän kröner på försommaren Kristian i Oslo och denne hyllas senare i Marstrand. Frostatingsbönderna i Tröndelagen beslutar däremot erbjuda Karl Knutsson kronan 17 juni. Denne drar i oktober med 500 ryttare över värmlands- gränsen till Hamar. Biskopen (Örjans brorson Karl Jensson) är där vunnen för den svenske Karl. Örjan torde ha känt till detta och Karl väljes där 28 oktober och fortsätter till Trondheim, där han krönes av Norges ärkebiskop Aslak Bolt den 20 november 1449. I domkyrkan dubbas då femton nya riddare, dåtidens högsta utmärkelse, som endast de högst förtjänta fick. Örjan Karlsson synes ha varit en av dem. Sin riddartitel blir han trogen. (Sven Schylberg)

Örjan Karlsson nämns första gången 1438-04-30 i ett viktigt köpebrev. Huvudpersonen är Örjan s mor, Rådgärd Kettilsdotter på Hov i Hackås, som överlåter gården Heglid i Sunne till herr Y lian (kyrkoherde Örjan). Brevet uppräknar fem söner och mågar till Rådgärd, alla närvarande v id tillfället, nämligen Peder, Örjan, Erik, Jens och Olav. Först 1449 dyker Örjan upp igen oc h då i sällskap med lagmannen Peder Olovsson, som kallas lagman i Jämtland och Härjedalen. Örjan kallas hövitsman över Härjedalen. Örjan Karlsson blev slagen till riddare i samband med k röningen 1449-11-20 i Trondheims domkyrka av kung Karl Knutsson Bonde och benämns nu herr Örj an, en herretitel som bland värdsliga män endast tillkom riddare. 1452 och 1453 deltar ha n i kung Bondes misslyckade försök att återta sitt norska rike. 1449-1457 var herr Örjan hövi tsman över Jämtland. 1457 delade han befälskapet på Stockholms slott och var sannolikt ocks å riksråd 1457. Från 1457 och en tid var han fånge hos kung Kristian av Danmark-Norge. 1469 a vträder han till sonen Karl Örjansson halva gården Hov i Hackås. Sannolikt är herr Örjan, bla nd infödda jämtar under medeltiden, den ende som fick riddartiteln. (Källa: Jämten 1993, Sve n Schylberg)

Örjan Karlsson var i september 1449 hövitsman i Härjedalen, men utsågs kort därefter i samban d med riddardubbning till hövitsman/syssloman även i Jämtland. Örjan Karlssons dubbning til l riddare måste ha skett efter september 1449, men före januari 1450, då han nämns med herret itel. Nils Ahnlund har påvisat att dubbningen med största sannolikhet skedde vid kungakröning en i Nidaros 1449-11-20. Den 1450-01-29 var han närvarande på Hackås ting och 1452-08-12 verk ade han som hövitsman i landskapet på svenske kungens vägnar. I slutet av år 1452 deltog ha n i fälttåg mot Tröndelagen och under de följande årens oroligheter finns inga spår av att ha n verkat i Jämtland. Räknar man med att han ändå kvarstod som hövitsman över Jämtland, måst e han allra senast år 1456 ha tvingats avstå denna syssla. Inte förrän år 1469 kan herr Örja n Karlsson beläggas i Jämtland igen. (Källa: Supplement till JHD 1999, Olof Holm)

Fogde i Jämtland vid mitten av 1400-talet var Örjan Karlsson, som tog ställning för kung Kar l Knutsson i Sverige och arbetade aktivt för honom, vilket gjorde att Jämtland blev indrage t i flera stridshandlingar. Jämtland var därför under denna tid i praktiken underställt Kar l Knutsson. Länsherre i Jämtland 1450-1474. Örjans broder Peder Karlsson var fogde i Jämtlan d 1460-1480. (Källa: Gunnar Englund)

I Hackås kyrka finns de så kallade skanckevapnen från 1500-1600-talet; vapenskölden (upptill), en sporre (till vänster), en balja (nederst till höger) för en så k allad landsknektsdolk samt ett slagsvärd med balja (i mitten). (Källa: Jämten 1993)

I Hackås kyrka finns även en ljuskrona av förtennt järnplåt, som kan vara skä nkt till kyrkan av riddaren Örjan. Hans sköldemärke, ett sporrklätt ben, hänger ned från övr e ringen. (Källa: www.look.no/anita/slekt/webcards/ps40/ps40_393.htm)

De främsta bland de adliga krigarna var riddarna som dubbades av kungen. Riddarna betjänade s av adliga väpnare och småsvenner. Riddarväsendets anda var chevaleresk. Trohet, heder och ä ra framställdes som höga ideal. Till riddarnas plikter hörde att skydda de svaga. I första ha nd kom detta gälla kvinnorna, och de hyllades tillsammans med kampen och äventyret i sånger o ch romaner. En ringa del av denna kontinentala riddardiktning nådde i sent och stympat skic k fram till vårt land. Genom sina väl behärskade rörelser ville riddarna framstå som ett före döme i värdighet och sinnesjämvikt inför mängden. Den nya stormansklassen var väl medveten o m sitt värde och sin plats i samhällshierarkin och fann ett sätt att uttrycka sin exklusivite t i bild. Det skedde genom heraldiken, genom vapensköldar och andra tecken. (Källa: Alf Åberg )

"Jag besökte förra året Hackås och såg Hovgården som ligger ovanför Hackås kyrka. Vid Hackås kyrka, nära klockstapeln finns en stor sten, rest till minne av Riddaren Örjan Karlsson Skunk med vapnet och årtalet för hans död inristat. Från kyrkan går en vandringsled, Hovstigen, bl.a. förbi "Görn Jans eller Hoflins, en av Sveriges äldsta släktgårdar, den medeltida Skunkeättens stamgods". Jag tog bilder både av gården och stenen. Kontakta mig, så kan jag dela med mig. Jag har själv följt mina rötter till Örjan Karlsson, främst från Elisabeth Pedersdotter Skanke till Dillner från Dillne i Oviken. /Med vänlig hälsning Anne-Marie de Leeuw de.leeuw.anne-marie(at)telia.com "

från wikipedia en.wikipedia.org/wiki/Olav_Nilsson_Skanke
Conflict of succession in the Kalmar Union
After the death of king Christopher in 1448 the Kalmar Union experienced a period of crisis, due to the late king having had no direct heir with Sweden choosing Charles VIII as king while Denmark supported Christian I. Charles VIII was the first, in November 1449 to proclaim himself king of Norway, as Charles I of Norway, but only a few months later, in early 1450, he was deposed by the Dane Christian I who took over the Norwegian throne. At this point war within the union seemed certain, and in response the Swedish national council asked king Charles to withdraw his claim to the Norwegian throne.

Charles would however have nothing of the sort and in 1452 sent his knight Ørian Karlson Skanke from Jemtland to conquer Trondheim, the ancient centre of Norway's kings. Control of this vital city would have greatly strengthened Charles' claim to the throne. The answer from the Danish side came quickly with knight Ørian's own relatives, Olav Nilsson Skanke and his brother Peder, marching up from the south and pushing Ørian out of Trondheim. The same thing happened all over again in 1453 with Ørian seizing Trondheim and Olav and Peder driving him out once more. This second battle finally concluded the conflict over succession and ended the battles between knights of the Skanke family.

enl genealogi.aland.net/discus/messages/576/9506.html?1145282398
Fra Stroe Norske Leksikon (1989) :
"Skanke, gammel norsk adelsslekt som skriver seg fra Jemtland og har forgenet seg vidt omkring derfra. Herr Olav Nilsson (ca.1400-1455) til Talgje i Finnøy, riksråd, ridder og høvedsmann på bergenshus, som ble drept av hanseatene i Bergen tilhørte denne slekt. Hans brødre Peter og Finnboge ble henholdsvis riksråd og biskop i Bergen; hans sønner Olav og Axel drev etter drapet på faren kampekrig mot hanseatene.- Etter våpenet å dømme var sogneprest Arnsten Jonssøn i Ringsaker (død 1547) også medlem av slekten; altertavlen som ble oppstilt i Ringsaker kirke ca. 1520 er sjenket av ham. Hans brødre var Amund Jonssøn til Evje i Rygge og biskop Eulf av Stavanger.- Til slekten hører visstnok også rektor i bergen, senere sogneprest i Innvik, magister Jon Mogenssøn Skanke (død 1618), som ble avsatt, tvangskilt, dømt til døden og henrettet for usedelig livsførsel, konemishandling og embetsforbrytelser. Han har ennå etterkommere i Sogn, og dette er slektens eneste nålevende mannslinje. Antagelig er de andre nålevende familier av navnet knyttet til den adelige slekten gjennom kvinneledd."

Den mest kjente "Schanken" tror jeg må være Kong Karl Knutsson Bondes hærfører (Ridder) Ørjan Karlsson (ca.1400-1474)